(May 16, 1627 - in or after 1683) was a Dutch artist who specialized in still-life painting with flowers or game. Van Aelst was born in Delft to a family of prominent city magistrates. He learned to paint from his uncle, the still-life painter Evert van Aelst. On 9 November 1643 he enrolled as a master of the Guild of Saint Luke at Delft. Between 1645 and 1649 he lived in France. In 1649 Van Aelst travelled to Florence, where he served as court painter to Ferdinando II de' Medici, grand duke of Tuscany. At this time, the grand duke also employed two fellow Dutchmen Matthias Withoos and Otto Marseus van Schrieck, the latter also a still-life painter who probably influenced Van Aelst's style. In 1656 he returned to the Netherlands to settle permanently in Amsterdam. He became one of the most prominent still-life painters of his generation, which allowed him to live on the Prinsengracht. He must have at Amsterdam died in 1683 or shortly thereafter, as his latest dated work is from that year. Van Aelst taught Rachel Ruysch and several others.   Related Paintings of Willem van Aelst :. | Farmer-s girl | European city landscape, street landsacpe, construction, frontstore, building and architecture. 121 | Portrat der Frau Charpentier und ihre Kinder | Design of a Goblet with a Variant of the Base | Villa Falconieri |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Hans Gude
March 13, 1825 ?C August 17, 1903,Norwegian painter. He was the most renowned Norwegian landscape painter of his time. At the age of 12 he was enrolled as a pupil of Johannes Flintoe (1787-1880). After attending evening classes at the Kongelige Tegneskole in Christiania, he went to D?sseldorf in 1841 to study privately with the landscape painter Andreas Achenbach (1815-1910). In 1842 Gude was admitted to the landscape class at the Akademie under Johann Wilhelm Schirmer. He was later appointed an assistant teacher at Schirmer private studio, and he succeeded his master as Professor of landscape painting both at the D?sseldorf Akademie (1854-62) and at the Karlsruhe Akademie (1864-80). In the 1840s Gude established his reputation in Norway and on the Continent with powerful images of the Norwegian mountains. These were shown in the Kunstforening galleries in D?sseldorf and Christiania and at the Berliner Akademische Kunstausstellung, where Gude exhibited throughout his life. Adolph Tidemand and Gude dominated the colony of Norwegian artists who studied in D?sseldorf in the mid-19th century. The two artists worked together on five paintings, all representing people in boats; Gude painted the landscape, Tidemand the figures. The Bridal Procession at Hardanger (1848; Oslo, N.G.) celebrates a ceremony of country life and is the most famous work of Norwegian National Romanticism. In a sunny western Norwegian landscape with snow on the high mountains, the bridal couple and wedding guests in national costume are shown rowing across the water from a medieval stave church on the headland in the background. Gude revealed greater maturity in High Mountain (1857; Oslo, N.G.). The disposition of mountains massed on the high plateau around a little lake produces an effect of monumentality. The predominant colours shade from grey to blue, concentrated in the cloud cover. The influence of Schirmer tranquil landscapes is apparent, while the rhythmic arrangement of light and shadow is reminiscent of Achenbach.
Gustaf Fjaestad
Swedish 1868-1948 Swedish painter, printmaker and designer. He trained at the Royal Academy of Arts in Stockholm in 1891-2. Subsequently he studied with Bruno Liljefors and Carl Larsson, assisting them with such decorative schemes as Larsson's fresco at the Nationalmuseum, Stockholm (1896). In 1897 he moved to the Arvika district of V?rmland, where he worked together with his wife, Maja (1873-1961), as painter, craftsman and cabinetmaker, and gathered around him a circle of artists who became known as the Racken group. He first achieved public recognition at the Stockholm Artists Union exhibition in 1898 with some of his snow landscapes, which were an immediate popular success and were often reproduced. He had his first one-man exhibition in Stockholm in 1908,